Nerdevents Recensioner

Nerdevents Recensioner

Info om bloggen.

Vilket spel är bra? Vilken film är värd att se? Se vad våra skribenter säger! Alla recensioner är gjorda av nördar, för nördar :) Och alla recensioner är skribenternas egna åsikter.

Gökungen / Cuckoo Song

BöckerSkapad av Katarina Hjärpe lör, maj 12, 2018 10:48:53

Gökungen / Cuckoo Song, av Francis Hardinge

Tris vaknar efter en svår sjukdom, eller det är i alla fall vad hennes föräldrar säger till henne. Hennes egna minnen är väldigt luddiga och att bete sig som "Tris" är inte det enklaste. Hon gör sitt bästa för att verka normal samtidigt som hon reder ut vad som hänt. Om hon bara inte vore så hungrig! Hungern verkar inte kunna hejdas av mat, så till slut äter hon vad som helst, prylar hon har ägt och älskat, bara för att få stopp på känslan.

Aggressiva lillasyster Pen hävdar dessutom hela tiden att Tris är en bedragare, inte den riktiga Tris alls. Hennes docka hävdar samma sak, vilket är ännu ruskigare, för Tris kanske inte minns så mycket, men att dockor inte kan prata, det vet hon i alla fall. Och en envis röst räknar ner varje morgon när hon vaknar: sju dagar kvar, sex dagar kvar...

Som skolbibliotekarie läser jag många böcker tänkta för mellanåldern och tidiga tonåren. Tillräckligt många för att jag ska ha vant mig vid att till och med de bra böckerna ofta är lite förenklade, svartvita och förutsägbara för en vuxen läsare.

Gökungen är ett underbart undantag. Redan perspektivförskjutningen gör sitt till. Att ha en huvudperson som redan tidigt förstår att hon själv är någon sorts övernaturlig inkräktare gör att familjedynamiken förändras. Det är inte självklart vem som är ond och god, vän och fiende - och i slutet av boken är det fortfarande inte självklart.

För den som kan sin folktro finns det bekanta inslag i mytologin, men de vävs in i någonting nytt, inte minst genom att kopplas samman med det tidstypiska i bokens 1920-tal: stumfilm, jazz, stadsarkitektur, minnen av första världskriget.

Under läsningens gång kunde jag inte räkna ut vad som skulle hända, men när det faktiskt hände tänkte jag: "Åh! Ja, naturligtvis!" Allting passar ihop, men pusslet är såpass stort och färgrikt att det blir en överraskning när bitarna faller på plats.

Enbart intrigen skulle vara tillräcklig för att ge boken ett gott betyg, men därtill kommer relationerna. Tillsammans med Tris upptäcker vi personerna runt henne, hennes mänskliga familj och den värld hon kommer ifrån, samt inte minst Tris själv. Deras beröringspunkter är ibland smärtsamma och sorgsna, ibland ett jublande äventyr och alltid ytterst trovärdiga.

Gökungen är en svår bok att prata om, just för att upptäckarglädjen är en så stor del av upplevelsen. Ändå tror jag att den skulle tåla omläsningar rätt bra, att bli granskad och analyserad i detalj. Det finns massor av infallsvinklar när det gäller familjerelationer, hur man kan bli tilldelad en roll och inte veta hur man kliver ur den och att även handlingar som sker av kärlek kan slå fel. Eller varför inte samtala om sorg, dess efterverkningar och hur man klarar sig igenom den? Eller modernitetens framväxt och hur stadsmiljö och efterkrigstid påverkar livsfilosofin? Eller var gränserna går mellan riktigt och falskt?

Framför allt är det en bok om livets gråzoner och osäkerhet.

En sak kan vara lika bra att säga från början: Det är inte någon skräckhistoria. Vissa inslag är lite kusliga, inte minst känslan av att inte veta vem man är och varför monstruösa saker sker med en, men ska boken räknas till någon särskild genre är det närmast urban fantasy. Jag skulle visserligen inte sätta den i händerna på de allra yngsta läsarna, men det beror mest på att de med största sannolikhet inte skulle förstå den. Skrämda skulle de förmodligen inte bli.

Tidigare har jag bara läst Mosca Mye och de bannlysta böckerna av samma författare. Den var jag inte så väldigt förtjust i, men nu längtar jag efter att upptäcka mer. Lögnernas träd verkar många tycka om, jag kanske testar den härnäst.

Jag funderar på om det finns något i boken som hindrar mig från att ge Gökungen högsta betyg, men jag tror inte det. För den som gillar genren, längden och svårighetsnivån (lagom för en läshungrig tolvåring) är den helt enkelt strålande.

Betyg: 10/10



  • Kommentarer(0)//recensioner.nerdevents.se/#post19