Nerdevents Recensioner

Nerdevents Recensioner

Info om bloggen.

Vilket spel är bra? Vilken film är värd att se? Se vad våra skribenter säger! Alla recensioner är gjorda av nördar, för nördar :) Och alla recensioner är skribenternas egna åsikter.

The Shape of Water

FilmerSkapad av Katarina Hjärpe mån, februari 19, 2018 21:09:32

Tiden är 1950-tal, platsen ett amerikanskt laboratorium för militär forskning. Den stumma Elisa är en av städerskorna och alla dagar är rätt lika: vakna, laga mat, hälsa på grannen, åka till jobbet, lyssna på kompisens småprat, städa efter grisiga forskare som inte kan träffa toastolen. Så en dag kommer ett nytt experiment till laboratoriet, en fiskmänniska som fångats i en sydamerikansk flod. Elisa fascineras av varelsen, som är lika tyst och ensam som hon själv. Gradvis kommer de varandra allt närmare.

För den som någonsin har sett en film av Guillermo del Toro förut är det förmodligen ingen total överraskning om jag säger att The Shape of Water är enastående vacker. Den allra första, drömmande, ordlösa scenen fick mig att tappa andan och befäste tonen för hela filmen. Berättarrösten talar om en prins och en prinsessa, vilket visar att det hela är en saga, och trots att platsen och tiden är verkliga är det ändå en sagovärld vi rör oss i.

Skönheten bara fortsätter, filmen igenom. I en tidig scen ser vi en tjock karl som väntar på bussen, med ballonger i ena handen och en tårta i den andra. En enda bit saknas i tårtan. Vem är han? Vad har hänt? Är det han som har ätit tårtbiten eller någon annan? Har han firat något alldeles ensam? Det är något melankoliskt över honom, men vi får inga svar - han är bara en del av den väv som utgör drömmen.

Sally Hawkins är fantastisk som vanligt i rollen som Elisa. Förutom i en fantasisekvens talar hon aldrig, men hennes tecken- och kroppsspråk är talande nog. Doug Jones (mästarskådisen för konstiga varelser) lyckas likaledes återigen att visa en mängd känslor bortom latex och makeup, vilket ger hans fiskman mänskligt djup och sårbarhet.

Resten av skådespelarna är också väldigt bra och vi översköljs av berättelsen, som verkligen har "the shape of water" - ofta rofylld, stundtals stormig eller brutal, alltid hänförande.

Samtidigt är det verkligen en saga, med en sådans styrkor och svagheter. Vet du filmens premiss har du rätt bra koll på de stora dragen i allt som kommer att hända. Och när det gäller karaktärerna är det en sådan film där man kan känna igen skurken i samma ögonblick han dyker upp, genom hans svarta kläder och ondskefulla min. Inget fel med det, det är ett medvetet berättargrepp och konstnärligt fullt tillåtet - det råkar bara inte vara riktigt vad jag vill ha.

Den mest komplexa av karaktärerna är Elisas granne, Giles, som också är berättare. Detta är fullt rimligt. Giles är konstnär och skapar färgglada, idealiserade reklambilder av Rockwelltyp, som han förtvivlat försöker sälja. De skisser han ritar av Elisa och fiskmannen är mjukare, djupare och mer skugglika, men han lägger fortfarande konstens raster över verkligheten och formar den till en berättelse.

Han kan göra om Elisa till en sagoprinsessa, men han kan inte göra samma sak med sig själv - därtill är han alltför klarsynt. Han måste alltid förbli en ensam gammal man som inte vet hur man möter folk och än mindre hur man hanterar ett krisläge. Som somnar i fel ögonblick eller vill fega ur, men som gör det rätta i slutändan.

The Shape of Water har nominerats till tretton Oscar och jag skulle tro att den har en god chans att vinna de flesta. Personligen skulle jag nog ändå inte ge den manuspriset.

Betyg: 8/10







  • Kommentarer(0)//recensioner.nerdevents.se/#post18