Nerdevents Recensioner

Nerdevents Recensioner

Info om bloggen.

Vilket spel är bra? Vilken film är värd att se? Se vad våra skribenter säger! Alla recensioner är gjorda av nördar, för nördar :) Och alla recensioner är skribenternas egna åsikter.

The Hanging Tree

BöckerSkapad av Katarina Hjärpe lör, december 30, 2017 14:45:42

The Hanging Tree
av Ben Aaronovitch


Det här är sjätte boken i serien Rivers of London. Serien inleddes med att Londonpolisen Peter Grant blev rekryterad till en magisk polisavdelning, som huvudsakligen består av honom själv och hans chef, Thomas Nightingale. Nightingale är officiellt (om än inte i praktiken) Storbritanniens siste aktiva trollkarl, och liksom Merlin har han den egenheten att han åldras baklänges. Peter fortsätter att samarbeta med sina forna kollegor, vilket gör att seriens personer blir en lyckad blandning av vanliga poliser och magiska figurer. Det är med andra ord urban fantasy av en mycket brittisk typ: oglamorös, klassmedveten och rolig.

I denna del bryter sig ett gäng ungdomar in i en lyxlägenhet och har fest. Under festens gång dör en ung kvinna, Christina Chorley, av en överdos. Normalt sett skulle det vara ett rutinärende för den vanliga polisen, men det finns ett problem: en av gästerna på festen är dotter till Lady Ty, en av Londons flodgudinnor. Lady Ty kallar in Peter och ger honom ett tydligt uppdrag: se till att hålla hennes dotter utanför, till varje pris. Peter

I grund och botten är jag väldigt förtjust i Rivers of London-serien. Böckerna har trevliga karaktärer, ett snärtigt språk och en samtidigt fantasifull och vardaglig användning av magi. Men här kan jag inte låta bli att tycka att historien går på tomgång. Det finns inte så många bra scener för de olika karaktärerna, och inte lika mycket humor som vanligt, utan det mesta krutet läggs på intrigen. Inget fel i det, men jag blir inte särskilt intresserad av Christina Chorleys öde. Det verkar inte författaren vara heller, eftersom han snart glider över i jakten på The Faceless Man, huvudskurken i serien som lekt katt-och-råtta med Peter Grant och Thomas Nightingale i bok efter bok. För den som är väldigt engagerad i att få reda på hans identitet är denna bok säkert en höjdpunkt. Själv tröttnade jag.

Naturligtvis finns mycket av det jag gillar i böckerna fortfarande kvar, inte minst Peters tendens att bli intresserad av lite vad som helst som finns framför honom, oavsett om det har med fallet att göra: historia, arkitektur, hur det där med magi egentligen fungerar. Favoriten i den här boken är nog hans beskrivning av planlösningen till One Hyde Park: ”it looks like two Star Destroyers have backed into each other during manoeuvres.”

Fast den allra roligaste biten är ofrivillig humor, när Peter beskriver sin flickvän i halvklätt skick: ”She turned to look at me, wearing just her knickers and the red silk bra that I knew for a fact she'd nicked from her sister Effra and was two sizes too small.” För den som själv har använt behå är situationen ungefär lika sannolik, och lika sexig, som att någon med flit skulle trippa runt i skor som är två storlekar för små.

Jag vet inte riktigt om den passagen ska räknas som ett plus eller minus – aningslösheten vägs upp av underhållningsvärdet, så det går nog jämnt upp.

Än svårare är det att avgöra på vilket sätt min åsikt om de tidigare böckerna påverkar min inställning till den här. Är jag ovanligt hård mot den för att jag har vant mig vid charmen och förväntar mig mer, eller är jag tvärtom välvilligt inställd och därför extra snäll? Jag vacklar lite i fråga om betyget, men bestämmer mig för det snällare alternativet: 6/10.







  • Kommentarer(0)//recensioner.nerdevents.se/#post15