Nerdevents Recensioner

Nerdevents Recensioner

Info om bloggen.

Vilket spel är bra? Vilken film är värd att se? Se vad våra skribenter säger! Alla recensioner är gjorda av nördar, för nördar :) Och alla recensioner är skribenternas egna åsikter.

American Gods (säsong 1)

TV SerierSkapad av Katarina Hjärpe sön, juni 25, 2017 21:05:03


Shadow Moon har just blivit utsläppt från fängelset fem dagar för tidigt, eftersom hans fru har dött i en bilolycka. På planet hem till begravningen stöter han på Mr. Wednesday, en gammal lurendrejare som erbjuder honom ett jobb med rätt luddig arbetsbeskrivning. Shadow tackar till att börja med nej, men omständigheterna gör att han ändrar sig.

Han hade väl inte trott att det skulle bli normalt nio-till-fem-jobb, men han hade inte tänkt sig något fullt så underligt heller. Första kvällen muckar en leprechaun gräl med honom. Sen börjar TV-apparater prata med honom. Det visar sig att gamla och nya gudar håller på att förbereda sig för strid, och Shadow har hamnat mitt uppe i det.

TV-serien American Gods bygger på Neil Gaimans roman med samma namn. När jag läste boken första gången hade jag svårt att lägga ner den ens för att gå över gatan. (Obs! Läs inte böcker när du går över gatan!) TV-serien har kanske inte riktigt samma förtrollning, nu när jag vet vad som ska hända, men det är inte långt ifrån.

Nu när jag vet det mesta som ska hända, borde jag förstås säga. Serien ändrar en hel del från originalet, vilket gör den mer oförutsägbar. "Ånej! Förändringar!" kanske ni ropar nu - men det magiska med de här förändringarna är att de aldrig är störande. Tvärtom känns de som extra presenter: Nya karaktärer presenteras och vi får se betydligt mer av de gamla. Vem hade trott att till exempel bittra grannfrun Audrey skulle kunna bli så intressant?

Att alla skådespelarna är perfekta för rollerna gör förstås sitt till. Ricky Whittle får till både styrkan och sårbarheten hos Shadow, kompletterad med en passande nivå av "vad i helvete?" inför alla konstigheter han stöter på. Ian McShane är charmig och samtidigt opålitlig, precis som Wednesday ska vara. Emily Browning förvandlar (med manus hjälp) Laura Moon från en ganska blek gestalt till en person som både är otrevlig och djupt fascinerande. Och så vidare in i minsta biroll. Det sämsta jag kan säga om någon av dem är att en skådis i ett avsnitt har en ovanligt ful peruk.

Tyvärr är seriens främsta tillgång också dess största nackdel. Alla utvikningar är väldigt fängslande, men de drar ner tempot på huvudintrigen rejält. Efter alla åtta avsnitt i första säsongen har vi kommit kanske en femtedel in i boken (svårt att säga exakt eftersom saker inte händer i samma ordning). Jag blir lite orolig att nya tittare ska tröttna.

Det enda andra klagomål jag har är att serien ibland är lite väl belåten med sin egen estestik. Bryan Fullers fäbless för vackert kamerarbete och klara färger funkar för det mesta, men ger då och då närmast intrycket att han står och pussar sin egen spegelbild. Och det har han kanske gjort sig förtjänt av, men det kan ändå bli lite tålamodsprövande.

På det stora hela är dock serien en triumf och jag väntar redan otåligt på nästa säsong!

Betyg: 9/10





  • Kommentarer(0)//recensioner.nerdevents.se/#post13